B R Ä N N K Y R K A   S O C K E N   G E N O M   T I D E N 

Som socken framträder Brännkyrka för tusen år sedan. Här har funnits människor förmodligen sedan vatten försvann och land framträder. Efter 1200-talet går närheten till Stockholm som en röd tråd genom socknens historiska utveckling.

1500-tal
Enligt Harald Gustafsson bestod medeltidens och 1500-talets Brännkyrka av 20 små byar eller ensamgårdar. Gårdarna var grupperade kring Göta landsväg. De flesta låg samlade på sluttningarna runt det vattensjuka Årstafältet och Kyrksjön (vid Mässhallarna). Ca 150-250 personer var bofasta bönder, hustrur, barn eller annan arbetskraft, präst samt ägaren till Årsta sätesgård.

1500-talsgårdar var, förutom Årsta: Valla, Bägersta, Enskede, Berg, Brun(n)by, Nyboda, Hägersten, Västberga, Ersta, Östberga, Solberga, Långbro. Älvsjö och Örby låg nära kyrkan, Sätra gård längre ifrån. Längre till söndagsmässan hade Skarpa, Sjöända, Orhem, Skrubba och Farsta som hörde till socknen.

1600-1700-tal
1600-talet äger bebyggelseexpansion och folkökning rum. På 1700-talet finns 76 "bebyggelseenheter". Man gissar på en folkmängd mellan 375-525 personer. Bebyggelsen har förändrats; Nu finns tio herrgårdar i adelsägo. Bondgårdar har försvunnit, en mängd torp har kommit till i tidigare ödsliga brännkyrkaskogar. Adel och torpare dominerar.

Sekelskiftet 1800 finns 1100 personer i socknen. Så kallade sommarnöjen kommer till längs stränder och utfartsvägar från Stockholm, plus åtskilliga krogar. Det har blivit trängre i socknen, statare, andra löne-
arbetare, plus s k inhysta med okänd sysselsättning ersätter bönder och gårdar. På 70 år fördubblas befolkningen och hantverkare, arbetare och tjänstemän berättar om nya typer av näringsliv.

   

1870 tillverkar Nobel dynamit i Vinterviken. Hammarby slakterier förser fortfarande staden med kött.
Som kurositet kan noteras att enligt Stockholms stads Gatu- och Fastighetskontor planeras (1999) en s k "stadsbondgård" öster om landsvägen och norr om Östbergavägen i den ekologiska parken på Årstafältet, för länge sedan gammal sjöbotten.

Människor har en tendens att söka sig till platser där det syns dem fördelaktigt att bo. Man kan förvänta sig att gårdar har placerats där tillgång till dricks- och fiskevatten, betes- och åkermark finns. Man vill bo torrt och varmt. Därför är det rimligt att tro att där gårdar finns idag - höjder i söderläge, där fanns det gårdar på medeltid, på vikingatid och möjligheten finns att bebyggelse har funnits långt tidigare. Tid förändrar landskap, människors historia är kort — ändå har vatten dragit sig tillbaka och sjöar har blivit åkermark inom mänsklighetens tidsåldrar. I Brännkyrka som annorstädes har gårdar och byar idag ersatts av förortsbebyggelse, industrier, vägar. På sjöbottnarna går vi torrskodda, och människor i mångtusenårig bygd ser vi mest i sina kommunikationsmedel, bilar, bussar, tunnelbanor, etc.


Där människor färdades till fots, på häst, strövade omkring för att söka bärgning, där har avstånden minskats och människor ser man bara som en och annan cyklist eller dragandes på barnvagnar, små förskolegrupper mm. Vädret har vi tuktat genom att bygga in oss under tak. Vi färdas i alla väderlekar långa avstånd på kort tid. Brännkyrka socken är bliven en tyst och stillsam förort, en behagfull rest av gamla minnen utmed en färdled som skapades av djur- och människofötter mellan gårdar och resmål för antagligen många tusen år sedan.

I Brännkyrka ligger tre av Södermanslands 330 kända fornborgar: Skärholmen/Huddinge, Flaten (nr 92) och Larsboda (nr 159).
Ett litet antal kända runstenar finns noterade: Farsta gård (nr 290), Handen, en uttagen sten ur en husvägg vid Söderport
i Stockholm, en sönderskjuten vid Långbro gård. En runristare skall ha funnits verksam på Södertörn.

Uppgifter huvudsakligen hämtade ur:

Jonas Ferenius och Harald Gustafsson,"Brennekyrkia Sochn, socknen vid staden",
Stockholmia Förlag, Tryck Almqvist & Wiksell AB, 1999.

.. tillbaka Göta landsväg över Åstafältet ..