FLOTTSBRO MED OMNEJD

Den sexhundra meter långa konstgjorda vattenleden för sjöfart, den s.k. "Tullingetraden", som man har att korsa vid Flottsbro när man far landvägen mellan Huddinge och Botkyrka, kan väl ursprungligen ses som en vik av Mälaren, om det inte vore för landremsan som avdelade Tullingesjön från Albysjön vid Flottsbro. Där byggdes sedermera en 20 m bred kanal för båttrafik till Tullinge. Sjöfartsepoken Stockholm—Tullinge varade i 200 år (1763—1963). År 1794 fick skepparen Olof Julin 16 riksdaler per resa.

Staten inköpte 1755 Tumba gård till Riksbanken.

Denna inledde sjöfarten på Flottsbroleden med frakter av lump till pappersbruket i Tumba. Bruket returnerade sedelpapper till Riksbanken, som då låg på Jerntorget nära Slussen. Färden tog 2,5 timme. Papperet var tillverkat med hemliga metoder. Sedlarna hade påskriften "Then som thenne Sedel efterapar skal warda hängd..".


Tumba Bruk
© Foto Wivianne Runske

Tumba Bruk Museum 2003

Även sandtransporter med pråm förekom. Leden byggdes ut för tunga transporter till Alfa Laval. Från Hamra gård levererades bär, rotfrukter och potatis sjövägen till huvudstaden. Omkring kanalen, med sin nittiogradiga böj, fanns två meter breda dragvägar på vilka pråmar och segelfartyg skulle kunna dras fram av djur eller människor. Här kan man fortfarande vandra. Vattnet strömmar långsamt mot Mälaren. Kanalen kantas av alar.

Ett tegelbruk hade byggts vid Hamra gård för pappersbrukets räkning. Överskottet såldes till andra i trakten. Uttjänta sedlar användes som bränsle vid tegelbränningen, men skogarna skövlades svårt och bruket upphörde 1825.

Bro vid Fittja stod klar 1813.

Bron var 3,6 m hög och var ritad av Fedrik Blom. Riksbanken stod för kostnaderna. Innan dess fanns en träbro på 2,10 m höga stenpelare. Denna var avsedd för båtar som dock måste fälla masterna vid genomfart.

Upprustning av den krokiga och grunda kanalen mellan Albysjön och Tullingesjön stod färdigupprustad 1810. Vattendjupet hade fördubblats och kanterna skonats med bräder och pålar.

1860 invigdes Tumba station för stambanans räkning och Tumba bruk sålde sin lastkaj vid Tullingesjön. Med järnvägen växte stationssamhällena fram i landsbygden. "Tumba" blev ett av dem. Sjöleden användes inte längre.

1894 köptes Hamra gård vid Tullingesjön av AB Separator som behövde ett mönsterjordbruk på vilket man kunde prova sina handdrivna "grädde- från mjölk"-separatorer. På gården skulle man ta emot kunder från hela världen. Ett eget gjuteri fanns med i planerna. I förvärvet av Hamra ingick möjligheterna att fördjupa farleden ut till Mälaren för att garantera leveranser av tackjärn, kol, koks och gjutsand. Nu föreslogs en svängbro vid Fittja, en sexhundra meter lång kanal med öppningsbar pontonbro vid Flottsbronäset, en fyrahundra meter lång djup ränna i den grunda delen av Tullingesjön och en brygga vid Hamra.

Tumba Pappersbruk

besöktes av årstafrun, Helena Reenstierna, i augusti 1822 på hemväg från Gripsholm:

"20 Tisdag Klart och lika tvingande hetta. . . . På Kumla [Gästgivargård, omkring 13 km V om Södertälje] åto vi en déjeuné dinatoire — från det (i mitt tycke) uslaste ställe, Södertelje, reste vi att bese Banquens Pappersbruk Tumba — Den aldra gemenaste väg, backig, krokig, stenig, millan berg på ena sidan och branta pricipicer [avgrunder] å den andra samt väg, som netto innehöll vagnens bredd, kommo vi äntelig oskadde dit — men en särdeles otur gjorde, att icke eller nu fick jag se mer än till hälften — nu var ej verket sönder som förra gången den 4. Julii, men sedan Arbetarena slutat ett visst föresatt arbete, äro de för dagen frie, detta hade nu nyss före vår ankomst skett, att vi nu blott fingo se lumpmalningen. Kammerer Zetterberg var artig och följde oss in att se denna besynnerliga uppfinning, och huru lyckligt för samtida slägte är det icke, att nu för tiden kunna begagna papper, bläck och pennor framför forntidens okunnighet eller loftal på hårda gråstenar. Lika elak som vägen vore de hästar, vi vid Fittja fingo, de voro lika egensinniga och lata som skjutspojken dum — vid stora Stora Tuna Backe lade sig ena hästen ordentligt omkull, då den ville springa utföre och vardt av Boberg återhullen. Mamsell och jag stego ur vagnen, hästen kom upp, lade sig åter, Gossen gret, Boberg svor — och ånyo uppkommen fick hon springa och tillika rapp på rapp — så kommo vi slutl: till Fittja, där Grönberg med mina raska och dygdiga hästar var till mötes och vi kl:6 hemma ..."

Botkyrka kyrka

besöktes i juli 1822 av Märta Helena Reenstierna:

"4 Thorsdag. Grufvelig hetta, men som af den beständigt starka blåsten mildrades. Kl: 9 om morgonen furo Jag, Mamsell, Boberg och Grönberg hemifrån till Botkyrka att bese densamma. Den förtjenar ock det, så väl för Dess yttre antiqua utseende som dess verkeliga ålder, hvilket observeras av ett öfver dörren åtecknadt åretal 1122, som att hon öfver allt, ända till och med Tornet, är likt Sigtunas gamla kyrkor helt och hållen uppförd av stor och grof gråsten. Flere repartiner ha bibehullit och förskönat hennes inre anseende. En nätt och prydlig Predikostol med Bildthuggerie, målad med hvitt och förgyllning, skänkt av Exellencen Baron Joachim von Düben — en Superb Bibel, gifven av Bokbindare åldermannen i Stockholm Schneidler vid Predikostolen uppsättande år 1780, åtdrogo sig mitt synnerliga tycke. Altartaflans oförlikneliga konstarbete hade jag önskat kunna rätt bedöma, den innefattade så mycket Gudomliga Skönheter av menniskokonst, att jag, då jag därom ville säga något, blir alldeles stum. Vi gingo ur kyrkan att bese de på Kyrkogården öfver afledne, i tiden, af rika arfvingar prydde grafvar — hvilkas guldnamn på Domedagen torde med rök utplånas. Jag gick framåt en sådan med guldbokstäfver lysande uppställd sten — då min betjent Grönberg ropade — Nådig fru! se hvar ormen ligger — En Orm låg på den breda släta gången — jag ryste, vände om, och enligt min egentliga föresats att bese, huru papper av Linne trasor tillverkas, lät köra Hästar, vagn och mig till Bankens Pappersbruk i Tumba. — Banco eller Bankens Kammereraren var så god och lät afdraga 3 ark att visa, huru papperet får sin form, men som något i machineriet var sönder och under reparation, fick jag ej se detta konstverk i sin rätta gång. Mina hästar och vagn fördes till Capelans gården, där Boberg av Sin vice Svåger Strandberg rikeligen undfägnades, medan jag med mamsell och Grönberg åto i en skuggrik backe i Hagen vår lilla kallmats middag. Grönberg gick sedan till ofvannämnde Prästegård att ge Hästarne vatten och tillsäga, att vagnen skulle kl: 1/2 till 4 vara att afhämta mig och Mamsell. Resan gick sedan oafbruten hem, så att klockan ej var 7, då jag var i min lugna kammare. Gud ske lof! hemma är bäst.

Uppgifter tagna ur:

Martin Rosén Tullingetraden, Historien om en gammal farled. (2001)
Utgiven av Vårby-Fittja Hembygdsförening som nr 19 i skriftserien Brovakten.

Märta Helena Reenstierna, Årstadagboken, upplaga 1949.

.. tillbaka till Huddinge ..