Detta är utdrag ur den diskussion som förts, mellan nedanstående, om myten att krigsmaktens hästar stannat för vatten vid Källbrink i Huddinge. Enligt upplysning på Krigsarkivet känner man inte till några samlade uppgifter om hur hästar fick vatten under färd. En undersökning av detta kan utgöra underlag för en avhandling. Läsare med kunskaper om hur större mängder hästar kan dricka sig otörstiga under truppförflyttningar ombedes höra av sig till Huddinge Hembygdsförening eller maila .. Maila upplysningar om hästar!

Om t.ex. Lifregementet till häst var på väg söderut skulle Källbrink inte vara ett praktiskt vattenhål. Man räknar med att gruppen omfattade ca 1505 ryttare med hästar och med tanke på det utrymme dessa hästar tar samt den vattenmängd de skulle kräva, vore väl Albysjön eller Mälaren ett realistiskt alternativ. Vi har roat oss med att beräkna vilken köbildning det kan bli och vilken tid det kan ta för att vattna en så stor grupp hästar, manskapet drack väl annat.


Klicka!      Hur  och  var  man  vattnar  hästar  på  tidigt  1600-tal     Klicka!
 

Vi har funderat kring problemet med mängd hästar och vattentillgång i Källbrink, samt konstaterat att det måste vara en liten beriden grupp för att det praktiskt skall fungera. Källan är liten och med tanke på att en häst kan dricka upp till 50 liter per dag måste den kanske, efter en ansträngande ritt, behöva 10-20 liter per stopp. Det förefaller osannolikt att källan vid Brinken skulle vara så stor. Däremot kanske enstaka vägfarare nyttjade den för att sedan släcka sin egen törst på Rosendalskrogen.

Visst kan en smärre militärenhet ha vattnat sina hästar vid Källbrink, men inte ett regemente. Ett ryttarlag som bestod av tre ryttare, en reservhäst och två trosshästar kan ha gjort det, och i så fall är det väl inte allt för osannolikt att det var Huddinges dragoner. De utgjorde ett sådant lag. Ett regemente var mycket mer omfattande.
Södermanlands dragonregemente (i vilket Huddinges dragoner ingick) och som utgör exempel för gjorda beräkningar, bestod av 1200 ryttare och ett hundratal befäl, plus andra som tillhörde staben. Dessutom fanns en ansenlig mängd hästar i trossen, för att inte tala om alla reservhästar, en reservhäst per tre ryttare och minst en per befäl. Med stigande gradbeteckning följde fler reservhästar, översten hade fyra. Sammanlagt blir det omkring 4000 hästar för ett enda regemente. Enligt myten skulle det ha varit flera regementen som sam-tidigt rastade vid Källbrink på sina färder.

 

I räkneexemplet hade vi två teorier. Det rör sig fortfarande om ett regemente. Om alla skulle dricka ur den enda källan skulle det gå åt en enorm mängd vatten, för att inte tala om väntetiden. Ställde man hästarna bredvid varandra och de fick en meter utrymme var, skulle de ändå bilda en fyra kilometer lång vattensörplande kedja som då lämpligtvis borde ha nyttjat Fullerstaån i hela dess längd.

Slutresultatet är att ett regemente kan inte ha följts åt annat än på slagfältet, och att de omöjligtvis kunde ha nyttjat en enda källa för att rasta sina hästar. Kan det möjligen vara den bekanta fjädern som blivit en höna?
I detta fall ett ryttarlag har först svällt till ett regemente för att med tiden bli flera regementen och till slut hela krigsmakten. Tveksamt är hur i herrans namn de bar sig åt. Hästarna fick ju de facto vatten på något sätt!

Tala om orimliga myter!

Diskussion om myten att vattna hästar vid Källbrink har förts mellan följande personer:

 

Edvard Mårtensson, Lidingö. Uppgift om hur mycket en häst behöver dricka per dag.

Ellert Ström, Huddinge.
Hembygdsföreningens ordförande, står för exempel om transporter av trupper och hästar,             samt det mesta av text.

Hans Wångberg Huddinge har beräknat hur många hästar som kan tänkas få plats att dricka vid Källbrink.

   

Tobias G meddelar 17/10 03: Du frågar om hur man vattnade hästar:

Jag har hört i andra sammanhang att det var vanligt folks plikt att ordna med sådana saker. Det ska ha funnits "häststationer" där de som färdades i statens tjänst kunde byta till utvilade hästar. Dessa borde ha legat på
dagsresors avstånd.

Borgarna på Norrmalm hade till uppgift att inhysa uppemot 3000 soldater innan de skickades ut i trettioåriga kriget vilket också måste ha varit hopplöst besvärligt, men det gick. Dessa saker ska ha kallats något speciellt jag kommer inte ihåg exakt vad men jag läste om det i en bok av Maja Hagerman. Jag tror den heter Stockholms historia. Det är en ny bok (2003).

Jag kommer ifrån Kumla i Närke från början, och jag har hört av historier därifrån att bygden tvangs ta hand om kronans soldater när de tränades att slåss. Detta skulle ha ingått i samma form av plikt. Det måste ha varit tufft för det talas om det ännu. De skickades dit som tonåringar och blev mer eller mindre hjärntvättade till att döda. Det skulle ha hänt att de rymde och i förvirring slog ihjäl drängar och annat folk!

 
 

I Chronica regni Gothorum beskriver krönikören Ericus Olai i kritiska ordalag kung Karl Knutsson Bondes regering i Sverige, under bland annat krigen mot Kristian I (Oldenburg), hur kungen "tvingar fram böndernas sista penning".

"Så fördes också ständigt genom riket kungens hästar, vilka måste rikligen utfordras av bönderna, vilka själva nästan var döda av hunger. Deras fodermarsker och beridare hemsökte de arma bönderna med förunderlig gudlöshet .." .

Karl Knutsson gör också klart att "under den kommande vintern" skall han återta Borgholm "genom att tåga över isarna till Öland med en stark trupp".

Två fakta fastställda:

1. Man gjorde trupptransporter företrädesvis på vintern när is och tjäle bar hästar och ryttare.

2. Det var böndernas uppgift att underhålla krigsmaktens hästar. Det låg på fodermarsken att se till att detta fungerade. Ett slags extra krigspålaga kan man väl kalla det för!

Ovanstående uppgifter har hämtats ur: 

Dick Harrisons Karl Knutsson, en biografi, Lund 2002, (sid 281-282, 280)
Se vidare Källor i menyn).

 
 

Ögonblicksbilder av HÄSTAR I KRIG — citat plockade ur Peter Englunds Poltava Atlantis, Stockholm 1988

"Svenskarna sökte då lura dem till sig genom att själva rida tillbaka ett stycke, för att ge sken av att man helt plötsligt drabbats av skräck. När kosackerna såg detta repade de mod och ryckte fram i galopp under höga rop och med dammet dansande kring hästarnas hovar."(sid 19)

"De sista dagarna av 1707 gick den svenska armén över floden Weichsel, i riktning österut. Den tunna isen hade förstärkts med halm, bräder och övergjutet vatten. Det bräckliga underlaget sviktade under truppernas fötter, en del vagnar, hästar och människor försvann i det mörka flodvattnet, men på det hela taget gick det enligt planen." (sid 34)

"Marschen var svår där den gick fram över dåliga vägar och genom djup snö." (sid 35)

"Rader av ihjälridna ryska hästar bar vittne om den brådstörtade reträtten." (sid 36)

.. "måste svenskarna avvakta tills de knaggliga, blöta vägarna torkat upp och det späda vårgräset hunnit växa till sig så att underhållet av arméns otaliga hästar skulle gå bättre. Den 6 juni 1708 bröt man upp" .." (sid 37)

.. "slagfältet som erbjöd en ryslig anblick; högar av döda män och hästar" .. (sid 38)

"De /kosackerna/ angrep med förkärlek trossen, dräpte knektar, kuskar, drängar och sjuka, skar hästarna och rövade" .. (sid 39)

"Vägarna var fyllda av de stela byltena efter människor som frusit ihjäl och av uppsvällda hästkadaver." .. "mest utsatta var de kuskar och drängar som körde vagnarna. Många satt fastfrusna vid sina kuskbockar medan deras fålar antingen skenande snärjde in sig i seltygen eller helt enkelt frös ihjäl de också" .. (sid 44)

"Man hade även problem att få tag på furage åt arméns alla hästar; nu livnärde man dem huvudsakligen på löv. Bristen på furage och vatten innebar att massdöd hotade hela hästbeståndet, och utan hästar skulle armén aldrig fungera." (sid 59).. "hade Pipers vagn fastnat i ett tumult av övergivna kärror och insnärjda hästar".. (sid 70)

"Han hade nämligen inte brytt sig om att ta med sig sina handhästar till Bolanovka" .. "(I strid brukade allt befäl ta med sig handhästar eller extrahästar under överinseende av egna drängar. Dessa hästar användes som ersättning för skadade eller dödade ök.)" .. "utan handhästar i slaget" .. "något som snart när skulle komma att kosta honom livet." (sid 71)

"Kungen skulle inte bäras ut i slaget, istället transporteras i en vit hästbår".. "uppspänd mellan två hästar i ett slags tandemarrangemang och i den kunde man lyfta upp fältsängen med silkesmadrasser, enväldig kung och allt. Åtta man ställdes upp på vardera sidan av ekipaget." (sid 72)

"Vallackregmentet, en enhet med lätt kavalleri" .. räknade 1000 värjor" .. (sid 73)

.. "det mesta av det ryska kavalleriet, alla formerade för strid: 9 000 ryttare uppdelade på 85 skvadroner, förstärkta med lätt artilleri draget av hästar." (sid 100)

"En svensk skvadron på 250 man var för strid alltid formerad på en linje med två eller tre mans djup. Ryttarna slöt upp tätt intill varandra, helst knä bakom knä, och bildade på så vis en kil eller plog. Så red man an i högsta möjliga tempo, om möjligt galopp eller fyrsprång." .. "vek fienden undan utan strid inför åsynen av denna framrusande vägg av hovar och värjor." (sid 101)

"Taffeltäckaren Hultman fick sin häst, som var tungt lastad av olika ägodelar och en diger kappsäck, dräpt." (sid 110)

"Tsaren klev fram till sin favorithäst Lizette - en gulbrunfärgad arab han fått av sultanen - och svingade sig upp i den med grön sammet och silverbroderier smyckade sadeln." (sid 140)

"Det centrala var hästarna. De blev visserligen tränade för att uthärda olika skrämmande fenomen som de skulle komma att ställas inför: de utsattes för eld, ljudet från trummor, skott och vajande fanor. Det var dock omöjligt att träna hästarna att stå ut med en dånande salva avfyrad på nära håll. Krakarna skyggade då för mynningseldarna, braket och röken. Djuret tog över kommandot och ryttaren blev maktlös. Medelmåttiga soldater på väl inridna och tränade hästar hade större chans att lyckas med sin chock än de bästa ryttare på ovana djur. Dåliga hästar var det mycket svårt att lyckas med." (sid 170)

"Med stor möda fick den medelålders generalkvartermästaren loss kraken ur moraset och svingade sig upp i sadeln." .. "En karl till fots, som uppenbarligen vill få tag på en häst och bestämt sig för att om nödvändigt ta en med våld, grep tag i Gyllenkroks gehäng" .. (sid 186)

"Att han verkligen varit illa ute flera gånger under drabbningarna visas av att han innan den nått sitt slut hade fått två hästar skjutna under sig." (sid 187)

"Kungens nya häst hann bara ta ett par steg framåt så träffades även den: en kanonkula slet bort ett av benen. Ett annat skott sprängde bort ryggen på taffeltäckaren Hultmans häst, den andra för dagen" .. (sid 189)

"Att få tag på en ny häst var ett akut problem för många under detta skede av drabbningen. Att få sin fyrfota vän skjuten under sig var ett icke alltför ovanligt öde för en kavallerist. Hästen utgjorde en stor målyta och var lättare att träffa än människan" .. "Man sköt gärna på motståndarnas riddjur då en störtad häst faktiskt mer än en fälld ryttare bidrog till att försvaga en rytterichock. Ett väl tränat kavalleriök löpte för det mesta troget med i ledet trots att dess sadel var tom" .. (sid 190)

"De mer välbärgade officerarna hade oftast många hästar, en kavallerimajor skulle enligt plan vara utrustad med fem ridhästar, en ryttmästare med fyra, en kornett med tre och så vidare ned till den menige ryttaren som bara hade en enda." (sid 190)

.. "göra som han gjorde efter nederlaget vid Lesna året innan: förstöra alla trögrörlig tross, göra fotfolket beridet och sedan dela ut så mycket ammunition och proviant till var och en som hästarna kunde föra." (sid 210)

.. "man körde ned hästarna i vattnet för att simma över." .. "Hästarna kopplades ihop och leddes ned i vattnet, en kosack förde den främsta och övriga krakar lade sina huvuden på de framförvarandes länder. När mannen i täten blev trött vilade han sig genom att hänga i manen eller svansen på hästen." (sid 235)

"Av den här som under föregående sommar räknat drygt 49 500 soldater återstod denna första dag i juli bara 1 300 —
de som lyckades korsa floden med kungen" .. "den största militära katastrofen i Sveriges långa historia." (sid 261)