Kungar kring Gamla Göta Landsväg -
- Bronsålder till 1670-talet * **

Erik Segersäll ca 970-995
En vägbro (runsten markerar) byggdes i forntiden
vid sankmarken vid dagens Glömstaväg (Huddinge)
och förde i riktning mot torpet Nydal och västerut
mot Flottsbro. (Elers/Eriksson)
Olof Skötkonung 995-1022
Anund Jakob/Emund Kolbränna 1022-1050
Emund den gamle/Emund Slemme 1050-1060
Stenkil 1060-1066
Erik Hedningen 1066-1067
Erik Stenkilsson 1066-1067 (stred med Erik hedningen)
Halsten 1070-1070
Anund 1070
Håkan Röde 1070-1079/80
Inge den äldre 1080-1100
Blot-Sven 1080 ca 3 år
Filip 1100-1118
Inge den yngre 1118-1125
Ragnvald Knaphövde 1120- Svealand
("baldaer och huxstor" = djärv och högmodig) enligt
Äldre Västgötalagens kungalängd. Han slogs ihjäl utanför Falköping
när han avstått att rida med gisslan. Hann aldrig inleda sin regeringstid.
Magnus Nilsson den Starke 1118-1134 Västergötland
Sverker den äldre 1130-1156
Erik den helige 1156-1160
Magnus Henriksson 1160-1161
Karl Sverkersson 1161-1167
Kol Sverkersson 1167-1173
Burislev Sverkersson 1167-1169
Knut Eriksson 11687-1195/96
Sverker den yngre Karlsson 1195/96-1208
Erik Knutsson 1208-1216
Johan Sverkersson 1216-1222
Erik Eriksson den läspe och halte 1222-1229
Knut Långe 1229-1234
Erik Eriksson den läspe och halte 1234-1250
Birger Jarl 1248-1266
Valdemar Birgersson 1250-1275
Magnus Ladulås 1275-1290
Birger Magnusson 1290-1318
Mats Kettilmundsson 1318-1319
Magnus Eriksson 1319-1364
Erik Magnusson 1356-1359
Håkan Magnusson 1362-1364
Albrekt av Mecklenburg 1364-1389
Margareta 1389-1396 (-1412)
Erik av Pommern 1396-1439
Kristoffer av Bayern 1441-1448
Karl Knutsson Bonde 1448-1457, 1464-1465, 1467-1470
Kristian I 1457-1464 Gick vägen söderut 1464. (Elers/Eriksson)
Sten Sture d ä Riksföreståndare 1420-1497, 1501-1503
Hans (Johan II) 1497-1501
Svante Sture Riksföreståndare 1504-1512

På 1500-talet var det ca 800 vägfarande per år, vägen ansågs som dålig. (Elers/Eriksson)

Sten Sture d y Riksföreståndare 1512-1520
Kristian II 1520-1521
Gustaf Eriksson Vasa Riksföreståndare 1521-1523, kung 1523-1560
Erik XIV 1560-1568 Marscherade med sin styrka till det framgångsrika slaget vid Botkyrka 1568. (Elers/Eriksson)
Johan III 1568-1592
Sigismund 1592-1599
Karl IX Riksföreståndare 1599-1604, kung 1604-1611 Ändrade 1604 vägens dragning och breddade den för körning. Vägen gick då förbi Enskede gård, Brännkyrka och Långsjöbrink, Köllebrinken och över Huddinge. (Elers/Eriksson)
Gustav II Adolf 1611-1632 Bars på likfärd denna väg. (Elers/Eriksson)
Kristina 1632-1654 Vägen mellan Stockholm och Flottsbro kallades 1638 för Stora Stockholms allännavägen. Kristina övernattade på Grundels krog vid Alby på sin långa resa söderut 1642. (Elers/Eriksson)
Karl X Gustav 1554-1660 Bars på likfärd denna väg. Han övernattade som lik 1660 på Grundels krog vid Alby. Vid Grundels krog blev krögaren ihjälstucken av en löjtnant som blev avrättad för dådet. (Elers/Eriksson)
Karl XI 1660-1697 Stormaktstid: Ny väg stakades på 1660-talet från Hornstull till Fittja där en bro med vindbrygga anlades. 1663 anläggs Fittja Värdshus med skjutstjänst (se Årstafrun som klagar på skjutstjänsten). Så gör även Johan Runius (1679-1713) "Bort med sittia, och vänta i Fittia, bort med hästar late, och söndrige hjul!" 1669 var flottbron över Liljeholmen klar.(Elers/Eriksson)
Karl XII 1697-1718

Långt inpå 1800 talet har Gamla Göta Landsväg tjänat som väg för lokaltrafik, vissa delar även idag (Götalandvägen i Brännkyrka, Gamla Stockholmvägen i Huddinge) (Elers/Eriksson)


* "Vägen miste sin betydelse under senare delen av 1600-talet, när den "nya landsvägen" över Hornstull tillkom.
Den "nya landsvägen" färdigställdes på 1670-talet och fick senare namnet Södertäljevägen.
På Werner von Rosenfeldts karta över Stockholm från 1702 heter den "Wägen åth Södertällie och widare".
Den sträckte sig från Hornstull till Fittja, där den anslöt till Göta landsväg." (Denna not är ett klipp från Wikipedia, som har en fin presentation av vägen.)

** "På 1660-talet anlades en ny väg från Hornskroken ända fram till Hornstull och Liljeholmsviken och i direkt anslutning till den byggdes en bro till Liljeholmen. Tidigare hade det funnits en färjförbindelse, som inte alltid kunde uppehållas vid dåligt väder. Genom ett kungligt brev den 4 november 1668 godkändes stadens förslag att i stället bygga en bro med rätt för staden att uppbära bropengar."

"Bron var en pålbro, det vill säga pålar hade drivits ned i botten och en bro byggts på dessa. Bron kallades i början Hornsbron, men fick snart namnet Liljeholmsbron (detta namn finns belagt från 1733)." "Pålbron ersattes ganska tidigt av en flottbro. Denna flottbro fick förnyas och förbättras flera gånger under årens gång. 1890 lades den sista flottbron ut, den var då 164 meter lång och 8,3 meter bred. Den gick då ungefär från nuvarande Bergsunds strand vid Liljeholmsbadet till Liljeholmsstranden och fortsatte i dåvarande Södertäljevägen (nu Liljeholmsvägen)."